Nyligen fick jag en fråga. Har du några principer eller regler som du följer i ditt ledarskap? Svaret var väl helt ok, lite diplomatiskt men också med inslag av traditionella floskler.
Efteråt var jag missnöjd med mitt svar. Sanningen är att om man ska kunna ge ett enkelt, koncist och snabbt svar på den frågan så behöver man ha gjort en beskärd del av ganska komplex reflektion.
Detta fick mig att fundera igen, om det är så svårdefinierat skulle man kunna koka ner det till några (max 3) enkla principer som man skulle kunna tillämpa på ämnet ledarskap, principer som varje ledare skulle kunna följa i sin ledarskapsresa oavsett förändringar och utmaningar på vägen?
Oavsett vilket ämne man fördjupar sig i måste man förstå dess historia, och ledarskapet har varit med om en resa genom århundraden, ett ämne som undersökts noggrant, ändå ofta missförstått.
Genom tiden verkar det som att ledarskapet har varit med om en transformation genom olika epoker men ändå verkar vila på två grundläggande principer som stärker alla filosofier!
Ledarskapets Resa genom tiden:
Ledarskap är ett koncept som är lika gammalt som mänskligheten själv. Från Lao Tzes filosofier på 500-talet f.Kr., där ledare knappt skulle märkas av sitt folk, till Sun Tzus resonemang om tjänstebaserat ledarskap i 'Art of war', ser vi att ledarskap på den tiden har varit lika med med osjälviskhet och skulle gå ut på att ledaren tjänar andra. Denna ideologi hittar man även i Jesu undervisning, som jämförde ledare med herdar som tar hand om sin flock.
Däremot tog ledarskapsfilosofin en dramatisk vändning på 1500-talet. Nicolo Machiavelli, i 'Fursten,' flyttade fokus helt och hållet och blev mer ledarfokuserat med syfte att vinna och behålla makt med alla medel. Begrepp som dominans fick företräde framför idén att tjäna andra, vilket enligt mig skapade en helt annan syn på ledarskap.
På 1800-talet förstärktes denna syn på ledarskap av Thomas Carlyle, som föreslog att ledarskap var medfött och man började idolisera ledaren som något bättre eller finare än de som lyder under (oftast honom). Följande århundrade såg vi flera exempel på hur klyftan mellan följare och ledare växte, arbetarna skulle mätas enligt prestation, belönas så lite som möjligt, var utbytbara medan ledaren var viktig, man skulle följa upp, mäta, skapa regler och styra med järnhand. Än idag ser vi rester av detta ledarskapsfilosofi i flera länder.
Med tiden verkar de gamla ledarskapsfilosofierna avvecklats mer och mer och fokus har istället riktats mot ledaren och dess förmågor och färdigheter. Under 2000talet kom den ena boken efter den andra om hur man blir en bra ledare, oftast med fokus på ledarens förmågor, färdigheter, taktiker, samtalsinstruktioner, psykologi, personlig effektivitet mm.
Jag gjorde dock ett litet experiment och letade efter det senaste årets mest gillade, sedda, likeade inlägg över flera plattformar. Det som kommer fram är inte alls vad man lär sig på ledarutbildningar. Det gemensamma för de allra flesta inlägg med miljontals likes & kommentarer är.. ödmjukhet, lyssnande, att ställa upp, att inte vara i vägen, att stå bakom sitt team, att bry sig, att förstå, att hjälpa till, att själv smutsa ner händerna, att förlåta, att se mellan fingrarna, att inte kontrollera utan ha tillit, att vara tuff när det behövs men snäll när det är tufft och så vidare.
Låter som att vi hade svaret redan för 1500år sedan eller hur?
De två enligt mig viktigaste principerna för framgångsrikt ledarskap:
I mitt sökande så kom jag över 2 enkla principer som skulle kunna fånga komplexiteten:
Princip nummer ett:
Ledarskap handlar inte om dig. Det handlar om uppdraget och teamet samt er gemensamma resa ihop. Det värsta ledaren kan eftersträva är att skapa ett bra team där HAN/HON är i centrum som dess ledare. Man ska snarare bygga ett slags demokratiskt samhälle med regler och visioner om framtiden inte diktatorskap.
Dock är det EXTREMT viktigt att ledaren även om vissa beslut är delegerade förstår sin organisation och ser till att alla beslut leder mot den riktning som utstakats. De beslut gruppen eller någon annan inte kan ta, tvekar att ta, eller liknande måste ledaren ta, annars undermineras hela ledarskapet och skapar onödiga frustrationer, känsla av förlorad riktning och att ledaren har övergivit flocken.
Princip nummer två:
Ledarskap handlar först och främst om dig. Ledare skapar förändring och förändring gör ont och påverkar människor på så många plan att det blir svårt att överblicka eller lösa med strukturer. Hur ska någon som inte kan leda sig själv leda andra? Hur ska nån som inte ser sina svagheter någonsin kunna se styrkan i andra? Hur ska någon som ej har modet att fatta svåra beslut leda flocken genom utmaningar?
För detta krävs ett starkt psyke, självkännedom och ständig inre förbättringsresa som aldrig tar slut!
John Maxwells fem ledarskapsnivåer stärker dessa principer. Han säger:
På nivå ett följer människor dig för att de måste.
På nivå två följer de dig på grund av hur de känner för dig som individ.
På nivå tre följer de dig på grund av vad du har åstadkommit.
På nivå fyra följer de dig på grund av vad du har gjort för dem.
Och slutligen, på nivå fem, följer de dig på grund av vem du är och vad du representerar.
Här ser vi båda principerna så tydligt som det kan bli:
Det handlar inte om dig, men det handlar bara om dig!
Så vad innebär detta för oss ledare?
Det innebär att vi behöver bli vårt bästa jag, för att kunna inspirera andra till att göra detsamma. Det innebär att människor inte kommer att följa dig förbi nivå 1 om du inte är genuin, bry dig mer om teamet än dig själv, fattar beslut, står bakom de, inspirerar och lyfter människor samt skapar djupa mänskliga relationer.
Det innebär också att om du lyckas med det, så kommer alla chefs och ledarskapsproblem relaterade till människor bli mycket färre!
Avslutning:
Vi kan leta efter svaret, gå på kurser, leta efter någon speciell lösning, men kanske är det så att allt vi behöver veta redan har sagts. Det börjar med gruppen och slutar med ledaren!
Gillar du det? Likea, dela och kommentera här eller på linkedIn
Ta hand om dig
Adnan